Recension av den portabla vattenpipan Leila från
Vattenpipan.comDet finns dem som tycker att den klassiska vattenpipan är det enda som gäller. Det finns traditioner som man inte ska gå emot eller ens försöka förbättra. Trots detta så finns det ett mindre antal som trotsar detta och dumdristigt nog tror att kulturen kan förändras och dessutom förbättras. Det finns ett lika stort antal som är villiga att lägga sina surt förvärvade slantar på dessa produkter och
Leilan är inget undantag. Första gången jag fick
Leilan i handen såg jag fram emot att använda den lika mycket som jag ser fram emot att lägga brinnande kol på tungan. Men, det var då. Det här är nu!

Jag hade en tydlig uppfattning om
Leilan som slogs omkull tämligen omgående när jag testade den för första gången. Och det är av tre enkla anledningar, storlek, säkerhet och mest förvånande av allt längden på röksessionen.
Det var en varm kväll i Maj, en afterwork med vänner och öl på en av Stockholms soligaste terrasser, fram åker
Leilan, upp på bordet till förvånade blickar och konfunderade miner. I med lite vatten, på med kolen och pipan var redo. Hade den inte varit så pass smidig att ta med sig hade jag säker hittat ett lämpligare ställe men faktum kvarstår att
Leilan är en portabel pipa. För enkelhetens skull så hade jag förberett ett keramikhuvud med tobak innan jag gav mig iväg men det kan vara för att jag hellre koncentrerar mig på ölen än att kladda med tobak. Inom kort vart det flera personer som nyfiket kikade fram och undrade vad det var i pipan. Några blev säkert besvikna att det bara var vanlig vattenpiptobak i den men så blir det allt som oftast i storstan. När det oundvikliga slangryckandet började trillade självklart pipan omkull. Det kunde ha varit slutet på en trevlig upplevelse och början på ett frenetiskt letandet efter små glödande kolbitar. Spännande för vissa men obehagligt för dem flesta som inte kan sluta tänka på att man faktiskt missat en bit som ligger och pyr någonstans.
Leilans konstruktion, där locket skruvas fast på pipkroppen tillåter klåfingriga och ryckiga vänner eftersom den inte släpper ut någonting alls ur locket, inte ens askan trillade ur. Röksessionen kunde därmed fortsätta då alla förvånansvärt insett att ingenting hade hänt. Detta är något som hittills bara erbjudits av
Medusepipes Sniper men för dem pengarna för du en hel del Leila pipor. En säker pipa som du dessutom faktiskt kan gå omkring med i handen eller för den delen gå upp till baren och beställa mer utan att behöva ge upp pipan.
Som med dem flesta små piporna ligger förväntningen på rökupplevelsen förmodligen inte i att kunna sitta länge. Problemet som alla små pipor har är att röken väldigt snabbt blir varm och att det börjar bli väldigt starkt inom en kvart till tjugo minuter.
Leilan däremot, levererar som ingen annan pipa i sin storleksklass. I ca en och halv timme satt vi och rökte. Det som krävs för att få till det i en och en halv timme är att inte skruva på locket fullt.
Leilan saknar ventil och det är den i desperat behov av. Silkonpackningen som sitter längst upp på stammen agerar som en tätning och ju hårdare locket sitter på dessto mindre luft kan ventileras in. Genom att anpassa hur hårt du skruvar på locket anpassar du också styrkan i pipan. Om du vill förlänga roksessionen ännu mer cabbar du helt enkelt ner totalt och kör utan lock. Eftersom kolet ligger nersänkt i stammen agerar själva pipan som ett utmärkt vindskydd och aluminiumstammen håller kvar värmen kring kolet vilket förlänger brinntiden med minst 30 minuter.
Med tanke på min skepsis så var jag konstig nog förvånad när jag tog dem första blossen och det smakade… precis som det ska! Jag har bara beundran för dem som köpt en
Leilan utan att först prova den, från min sida är det respekt. Numera följer den med överallt, den är smidig, säker och räcker längre än alla mina andra pipor.